Stubbfräsning av flera stubbar i Solberga, Älvsjö

Flera stubbar avlägsnades genom stubbfräsning vid en trädgård i Solberga, Älvsjö. Arbetet gällde både äldre stubbar som blivit hårda och torra samt nyare stubbar med kvarvarande rotsystem nära gräsyta, gångstråk och planteringsytor. Målet var att frigöra marken för fortsatt användning utan omfattande uppgrävning av tomten.

Så utfördes stubbfräsning av flera stubbar i Solberga, Älvsjö

Arbetet inleddes med en genomgång av samtliga stubbar och deras placering i förhållande till staket, häcklinje och hårdgjorda ytor. De sju stubbarna låg utspridda över trädgården, vilket krävde olika angreppssätt beroende på åtkomst och rotutbredning. Den största stubben mätte ungefär 55 centimeter i diameter vid marknivå, medan de minsta låg strax under 20 centimeter. För att minska risken för stenskott och splitterspridning rensades ytorna runt varje stubbe från löst grus, större stenar och torra grenar innan fräsningen påbörjades.

Anpassning till mark och omgivande ytor

Tomten hade partier med kompakt lerjord och andra delar med tunnare matjord ovanpå fastare underlag. Det märktes tydligt runt två av stubbarna där rötterna låg ytligt och spretade ut under gräset i stället för att gå rakt ned. Där arbetades stubbarna ned stegvis för att undvika onödiga skador på omkringliggande mark. Intill en gång av betongplattor hölls fräsdjupet under noggrann kontroll så att kanterna inte underminerades. På de öppnare delarna kunde stubbarna fräsas djupare utan att omgivningen påverkades.

Fräsdjup och hantering av flis

Varje stubbe frästes ned till ungefär 15 till 20 centimeter under färdig marknivå, vilket gav tillräckligt utrymme för att återfylla med jord och så ny gräsyta där det behövdes. Fräsmaterialet bestod av en blandning av träflis, mindre rotrester och jord. Den grövre fraktionen samlades upp och lades åt sidan, medan finare material fick ligga kvar som utfyllnad i ett par av de mindre hålen. Vid den största stubben blev mängden flis betydande, och där rensades ytan mer noggrant för att underlaget skulle kunna jämnas av utan framtida sättningar.

Detaljer som påverkade resultatet

Två stubbar visade sig ha kvar sidrötter närmare ytan än vad som först syntes. Det löstes genom att fräsningen breddades utanför den synliga stubbcirkeln så att även de mest störande rotpartierna kunde tas bort. En annan detalj var att en stubbe stod tätt intill en häckrad där full maskinrörelse inte var möjlig. Där arbetades materialet bort från flera vinklar i kortare pass. Den metoden tog längre tid men gjorde att häckens rotzon kunde lämnas orörd så långt det gick.

Säkerhet och kontroll under arbetet

Vid maskinarbete på tomtmark behövde underlaget vara stabilt och arbetsområdet tydligt avgränsat. Hanteringen anpassades efter Arbetsmiljöverkets krav på säker arbetsmiljö vid maskinanvändning, och elkablar eller andra synliga installationer i marknivå hölls fria från arbetszonen. Eftersom stubbfräsning ofta innebär vibrationer och flygande material lades stor vikt vid avskärmning mot fönster, altankant och närliggande planteringar. Det gav ett renare arbete och minskade efterarbetet.

Markytan efter avslutad stubbfräsning

När samtliga stubbar hade frästs ned återstod jämna urtag som kunde förberedas för återfyllning. Ytorna krattades rena från större flisbitar och nivåerna justerades så att marken följde omgivande lutning. Resultatet blev en betydligt mer användbar trädgårdsyta där tidigare hinder för gräsklippning, plantering och gångstråk försvann. Eftersom stubbarna inte grävdes upp med rotsystem och allt, undveks också stora sår i gräsmattan och onödig påverkan på intilliggande ytor.